Brev från klubblags-vm ggm

20-23 september spelades GGM klubblags-VM på beach i Sardinien, Italien. Här följer två brev från de svenska representanterna Westcoast och Rainbow Warriors.

Westcoast

Jonas Colmsjö, Westcoast

Så var det dags för GGM klubblags-VM på beach igen. I år hade BULA ökat ambitionsnivån och krävde att vi skulle ha tre kvinnliga deltagare i rostern. Att få ihop tre tjejer till laget visade sig vara en utmatning. Sofia från Portugal som jobbar för BULA var själv sugen på att spela och via en kanadensisk kille som Fredrik Hedström rekryterat hittade vi en kanadensisk tjej. Vi behövde dock ytterligare en tjej och efter mycket letande kom vi på att vi kunde testa med Anna Lorentsson från Jönköping. Det visade sig att hon inte spelat på 30 år men hon var peppad på att göra comeback! Vi reste ner med 6 svenska killar, en kanadensisk kille och våra tre nyrekryterade tjejer. En liten men stark trupp tänkte vi! På plats visade det sig att det fanns en Colobiansk tjej som letade efter ett lag så vi tog in henne också i laget. En skön blandning av bakgrunder och nationaliter.

Sardinien bjöd på en hel del sol men också ett par dagar med rejäl vind. Arrangemanget var som alltid väl arrangerat och vi hade hittat ett bra Air-BnB hus på gångavstånd. Laget upptäckte att Villasimius har en foodtruck i värdsklass men vårt hus hade också ypperliga kockar så vi åt mestadels hemma. Villsasimius är en liten by med en gånggata så det finns inte så mycket att se. Flyplatsen ligger dock vid staden Cagliari där jag och Niklas Persson spenderade dagen på vägen hem. Det visade sig att stora delar av det andra svenska laget också valt att se Cagliari på vägen hem. Cagliari är en gammal stad byggd på kullar med många sevärdeheter som t.ex en amfiteater och en botanisk trädgård där man kan vila ut när man sett tillräckligt och inte orkar shoppa.

Vi var tredjeseedade i vår pool som bestod av Houston (USA), Young Legends (Tyskland) och Mountain Beachers (Schweiz) vilket var exakt samma lag som förra året. Poolspelet slutade (tyvärr) på samma sätt som förra med två förluster och en vinst. I crossover poolen blev det två tunga förluster mot Hurt (USA) och det andra svenska laget Rainbow Warriors så vi fick spela om platserna i den undre halvan. Här blev det en vinst och en förlust vilket ledde till en 11:e plats. Vi åkte på en skada men klarade oss annars bra även om vi var slitna efter ett par dagar.

Evenemanget körs vart annat år i Villsasimius och vartannat år i Portimao i Portugal. Om vi åker nästa år så får det bli med en större (och ännu starkare) trupp!

Rainbow Warriors

Albin Wiberg, Rainbow Warriors

Om det inte varit för Stefan Angergårds (med hjälp av Kerstin...) finmaskiga kontaktnät inom svensk ultimate från 80-talet och framåt skulle det inte ha blivit något deltagande för Rainbow Warriors i Villasimius, Sardinien. Redan i våras stod det klart att de blytunga (och kanske överkvalificerade) pjäserna Harriet Andersson, Carro Hargeby och Martin Filipovski Hargeby inte kunde följa med pga fullspäckade ultimatescheman under året. Men efter några intensiva dagar av övertalning lyckades Stefan skaka liv i inte mindre än sex nya spelare – svenska ultimateikoner allihop.

Trots endast en träningsdag tillsammans var siktet högt ställt efter fjolårets fina resultat med vinst mot slutsegraren Merica och uddamålsförlust i kvarten mot tvåorna Young legends från Tyskland.

Med en trupp på 13 spelare var det inte optimalt, och väldigt trist, att få inte mindre än tre spelare skadade redan efter ett par byten i öppningsmatchen. Men med en sjunderanking (av 16) fick vi ett par lätta inledande matcher att spela ihop oss innan vi ställdes mot tredjeseedade Hurt. En tajt match med stundtals heta känslor, som vi lyckades vinna på universepoint. Som toppseedade i det andra gruppspelet tog vi oss relativt enkelt fram till kvartsfinal där vi tog oss an ärkerivalen Finland. Efter en övertygande start malde vi ner motståndet och vann till slut med övertygande 10-7. Vi hade därmed uppnått vårt initiala mål, att förbättra resultatet från 2022. Vi inledde starkt i semifinalen mot favorittippade Houston och hade bland annat ledningen med 5-3, men i takt med att vinden tilltog tappade vi lite i skärpa och dessvärre också matchen. Bronsmatchen mot Merica blev något av en parodi på beachultimate då det blåste storm, en väderlek vi inte behärskade lika bra som våra motståndare. Att Houston kammade hem guldet gav viss mersmak eftersom det visade att vi hör hemma i den absoluta världstoppen.

Förutom de spelmässiga framgångarna hade vi en fantastisk kemi i laget utanför planen - det blev en hel del parmesan och gelato… Förhoppningsvis blir det fler turneringar tillsammans framöver eventuellt kryddat med ytterligare några ultimatlegendarer.

En kul detalj var att samtliga lag vi mötte visade uppskattning för vårt lagnamn, och våra dräkter, som tar ställning för organisationer som verkar för fred, miljö och allas lika värde.