Lägermånad i oktober i Malmö
Dessa två läger utomhus i oktober är ett nytt grepp från SUF och en del av den nya säsongsplanering som presenterats i höst. Lägren kom till efter önskemål från tongivande spelare i våra landslag för att både runda av säsongen och ta ett avstamp mot nästa år.
Här sammanfattar Mattias Ahlgren sina intryck från de två läger som genomfördes i Malmö i SUF:s regi: Först seniorer 7–8 oktober, därefter ungdomar 21–22 oktober.
Valerio Iani och 100 förväntansfulla ultimaterspelare.
Så kom han då, till slut. Valerio Iani, italienaren som med nedslag i USA och Belgien utvecklat ett unikt – och framgångsrikt – förhållningssätt till ultimate. I Malmö väntade fler än 100 förväntansfulla spelare, ledare och coacher på en helg med hans syn på ultimate.
Förutsättningarna var kanske inte de alla bästa för ett läger utomhus i oktober. Det såg faktiskt riktigt illa ut. Fredag kväll och natt rullade stormen Babet in över Skåne. Det varslades inställda tåg, en stängd Öresundsbro och runt 70 flyg som inte kunde landa eller starta från Kastrup. Lite nervöst med tanke på att omkring 80 av lägrets deltagare skulle anlända med just tåg och flyg.
Nu tackar vi SMHI:s meteorologer för ännu en oprecis prognos. Lördag morgon hade stormen dragit förbi och de 100+ deltagarna mötte ett höstfint om än mulet och kallt Malmö. Tur då att vi kunde dela upp så halva gänget var inomhus i Kombihallen, andra halvan utomhus.
SUF-lägret för U17, U20 och U24 var avslutningen på en intensiv period med två läger i Malmö i oktober. Ungdomslägret föregicks av ett seniorläger med Alex Hermansson som ledare. På lägret drillade Alex deltagarna i det han själv upplevde på try out med Furious George i april. Ett anteckningsblock fyllt med intryck, och det betydde mest övningar och inte så mycket spel. Ett ovanligt upplägg i Sverige, men desto vanligare utomlands.
Under lägrets var det bara spel 7-mot-7 i 30 minuter på det första passet och 75 min på det sista passet. Däremellan två fulla pass med bara övningar som gav en massa ny och nyttig input. Resultatet blev att när det väl var dags för spel, så var det med hög koncentration och en direkt koppling till det Alex satt upp i övningarna tidigare. Det gav i sin tur hög kvalitet och högt tempo.
Även Valerios metod skiljer sig mycket från det vi är vana vid i Sverige. Det är disc med i alla moment – inte minst uppvärmningen. Spel på små planer i mindre grupper – 3x3, 4x4, 5x5 – och med specialanpassade regler för att uppnå särskilda resultat. Vad sägs om att anfalla åt båda hållen? Eller ”Frustration Game” – turn när tränaren blåser i visselpipan. Väldigt kul. Det är bara två av många ”Situational Plays” som alla är med till att utveckla olika färdigheter för olika situationer.
Det är omöjligt att sammanfatta Valerios metod i en mening. Men det handlar om att spelaren är i centrum. Mindre toppstyrd coachning, istället en mer grundläggande utbildning så spelaren kan stå på egna ben och fatta beslut oavsett hur situationen ser ut. Gärna instinktivt och med hög precision. Detta är träningsmetoder som leder till snabb tanke, skarpt genomförande och en spelare som är ett eller ett par steg före motståndarna.
Men det kräver också spelare som är beredda att ta till sig nya intryck. Valerio är inte ute efter robot-spelare som följer streck på en tavla, han försöker stötta spelare så de kan utveckla egenskaper som hjälper dem lösa den situation de hamnat i. Nyckelord är kreativitet, hög ultimate-IQ och trygghet.
Valerio kör sina träningar helt utan vanliga övningar eller drills. Alla situationer bryts ner i spel i mindre grupper och på små planer. Det är repetitioner, en massa disc-kontakt och spelare som var tvungna att instinktivt hantera oväntade situationer.
Det märktes att detta var nytt. Frustrationen var tydlig hos en del av de yngre spelarna. ”När ska vi spela? Han bara snackar!”. Så är det. Alla reagerar olika. Men man såg också en nyfikenhet hos många av de som var på plats i Kombihallen – hos både spelare och ledare, rutinerade och nya. Majoriteten på plats lyssnade, provade och tog chansen att lära och ta med nya intryck hem till sina föreningar.
De två lägren vi haft i oktober i Malmö är en ny satsning från SUF, och lägren är årligen återkommande. Vi vill få in personer utifrån med nya perspektiv, samtidigt som vi vill ta till vara på och utveckla våra styrkor och speciella egenskaper. Det som gör svensk ultimate till vad det är.
Hur gick det då, levde lägren upp till förväntningar och ambitioner? Där finns nog lika många svar som deltagare. Men det är aldrig fel med nya intryck, det är aldrig fel att lyssna på vad andra har att säga. Självfallet är det synd att många tongivande spelare valde att avstå lägren, speciellt U24 och seniorer. Men vi är en liten sport med hård belastning på ett fåtal. Mästerskapssäsongen har varit lång. Man måste också få lov att pausa och ladda batterierna – och fylla plånboken till kommande säsong.
Jag väljer att se positivt på det SUF försöker göra. Vi har haft 120 deltagare på två läger. Ungefär hälften av alla våra ungdomsspelare deltog på det sista lägret. Vi har haft två kanoncoacher på plats med Alex och Valerio. Många har kunnat utveckla sitt spel tack vare lägen, och det är i grunden det initiativet handlar om: Ge våra spelare möjlighet att få intryck och hitta vägar att förbättra sitt spel – samtidigt som vi bygger en kultur och lär känna varandra.
När solen väl kom fram på söndagen så kändes det som att det låg en hel del symbolik i det. Inledningen var stormig och osäker. Sen blev det stabilare ju längre tiden gick. Vi avslutade i ett soligt och varmt Malmö, och för många med en positiv känsla om den riktning svensk ultimate är på väg att ta.
Nu är utomhussäsongen officiellt slut, och vi ser fram mot några behagliga månader inomhus. Sen tar vi nya tag igen i början av 2024. Då kommer mer spännande nyheter från SUF
Drygt 100 ungdomar deltog på ungdomslägret och tog del av Valerios syn på ultimate. Hans uppvärmning präglas av mycket disc och rörelse.
